Söndagsbetraktelse nr 534
Till åldrandet hör en viss vimsighet. Man tappar bort glasögonen, hittar inte orden, glömmer välkända koder och åker till affären utan betalkort. Man kan bara skaka på huvudet åt sig själv när man för andra gången på några minuter kommer ner från övervåningen utan att ha fått med sig det som man gick upp för att hämta. För att inte tala om alla namn som man glömmer.
Som pedant (i vissa avseenden) håller jag ganska god ordning på mina saker och tappar inte bort dem särskilt ofta. När det ändå händer ibland med telefonen, nycklarna eller (Gud förbjude!) datorn, då har jag märkt att det ytterst sällan hjälper att rodda runt i hög fart bland alla byxor, kavajer, lådor och väskor. Prylen finns nästan aldrig där man tittar eller river planlöst.
Som i går. Jag hittade inte bilnyckeln fast jag alltid hänger den på samma ställe. Guschelov har jag en extranyckel, så jag kom iväg med bilen dit jag skulle. Men var sjutton var den ordinarie nyckeln? Både före och efter bilfärden rev jag runt i fickor och väskor, och jag tittade åtskilliga gånger i bilen och nyckelskåpet. Ingen nyckel.
Då gjorde jag det som erfarenheten har lärt mig att man ska göra i sådana situationer: Jag lugnade ner mig och satte mig och funderade. 1) När hade jag nyckeln senast? 2) Vad hade jag gjort sedan dess? 3) Vart kunde nyckeln under tiden ha tagit vägen?
Och när jag tänkte efter ordentligt så kom jag på det: Jag hade plockat ur alla saker ur en sidoficka på ryggsäcken och lagt upp på köksbordet i en hög tillsammans med en massa andra småsaker när jag kom hem från en biltur och letade efter min fickkniv. (En annan kniv än den beslagtagna.)
I den högen hörde bilnyckeln visserligen inte hemma, men ändå blev jag bombsäker på att den måste ligga bland alla de andra sakerna i den där sidofickan. Så när jag öppnade dörren till garderoben för att se efter i ryggsäcken log jag redan innan jag hade tittat. Jag visste att den skulle ligga där, på helt fel plats. Och det gjorde den.
Så låt mig bjuda er som inte redan upptäckt det på detta lilla tips när ni letar er fördärvade efter något som är borta: Gå systematiskt till väga.
Och ett bonustips: Lägg inte saker där de inte alls hör hemma.