Söndagsbetraktelse nr 54

Häromdagen sa fotbollslandslagets mittfältare Erkan Zengin i en intervju i bl.a. DN att Sverige är det enda land där medierna med jämna mellanrum sågar sina idrottsstjärnor: ”Det är första gången jag ser ett land där medier trycker ned spelare. I alla andra länder höjer man landslagsspelarna, det är bara här i Sverige som man trycker ned dem. Inför EM borde medier vara med spelarna, tycker jag i alla fall.”

Samma dag hade DN:s ledarsida rubriken ”Löfven vinglar vidare”. Statsministern hade föregående dag ombildat sin regering, och DN var inte bara kritisk utan starkt nedlåtande: ”Vid pressträffen framgick det tydligt att vi har en statsminister som möjligen vet vad han vill (hålla ihop Sverige) men som inte har en susning om hur han ska nå dit. För denna vingliga resa har han satt ihop en besättning som inte heller vet vart den är på väg.”

När kungen fyllde 70 år för en dryg månad sedan sa han att en av de tunga sakerna för honom hade varit att han så ofta hade blivit elakt behandlad i medierna. Han kände sig ibland som en hackkyckling mer än något annat. Han förstod att kungahuset naturligtvis måste granskas i medierna, men varför måste man vara så elak?

På funderingar som Erkan Zengins och kungens svarar alltid mediernas företrädare att det är deras uppgift att granska, och att ibland också göra det på ett sätt som kan upplevas som obehagligt för den granskade.

Visst, det är mediernas uppgift att granska och att göra det ordentligt. Men detta är faktiskt en helt annan sak än att vara kritisk på ett elakt sätt. Och det tycker jag att medierna ofta är. Mitt intryck är att detta är betydligt vanligare i Sverige än i andra länder som jag har någorlunda koll på.

Elakheterna är inte bara onödiga utan dessutom skadliga. De bidrar till ett normaliserande av kränkningar, obehagliga påhopp och bristande respekt för andra människor. Ungdomar påverkas och tar efter. Medierna bör förstå sin roll i detta.

Efter den ganska mediokra träningslandskampen mot Slovenien i veckan skrev Johan Esk under rubriken ”Det var helt fel läge att bua ut Sverige” en fin krönika i DN: ”Det kommer att finnas massor att såga och sucka för den närmaste månaden. Det finns en hel del som oroar, men när en tryckande försommarvärme slagit till över norra Skåne tänker jag kippa efter syre och leta ljusglimtar.”

Kan man hoppas att detta är ett tecken på en nyvaknad insikt hos delar av medie-Sverige?