Söndagsbetraktelse nr 553

Jag fick för ett par veckor sedan en fråga om jag ville sitta med i en internationell tribunal i Berlin för att ”bedöma staters och företags ansvar för den storskaliga klimatförstörelsen”. Tribunalen ska bl.a. ta ställning till eventuell skuld för brott mot det s.k. Parisavtalet och andra internationella klimat- och miljööverenskommelser.

Innan jag gav mitt besked dagen före nyårsafton funderade jag igenom vad jag egentligen själv tror och tycker om klimatkrisen / klimatförstörelsen. Jag umgås med några s.k. klimatskeptiker och har tagit visst intryck av deras argument. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag satte ner dessa sex punkter för mig själv:

1 Jag är inte säker på att den nuvarande ståndpunkten hos de flesta vetenskapare är riktig. Det kan vara så, tror jag, att problemen med uppvärmningen beror på de långsiktiga klimatcyklerna snarare än på mängden koldioxid i atmosfären och därmed människans påverkan.

2 En omständighet som talar för detta är att koldioxidtillförseln sannolikt bara har begränsad betydelse för temperaturhöjningarna. Sambandet mellan å ena sidan koldioxidtillförsel och å andra sidan temperaturhöjningar är nämligen logaritmiskt, vilket betyder att effekten på temperaturen blir mindre och mindre när man fortsätter att tillföra koldioxid. Och till sist blir det ingen effekt alls.

3 En annan omständighet som talar för att problemen med uppvärmningen inte beror på koldioxidtillförseln är att sambandet enligt vetenskapen är omvänt, så att det snarare är temperaturhöjningen som orsakar högre koldioxidhalt än tvärtom. Att hålla tillbaka koldioxidtillförseln för att hålla ner temperaturen är därför i stort sett meningslöst.

4 Och en tredje omständighet är att relationen mellan koldioxidhalten i atmosfären och halten i havet är konstant, den är ca 50 gånger större i havet. Naturen ser till att jämna ut detta förhållande om det störs. Därför är det troligen meningslöst att anstränga sig för att minska koldioxidtillförseln från marken till atmosfären. Naturen kommer i så fall att se till att koldioxidhalten i atmosfären stiger så att den förhåller sig på samma sätt till halten i havet som tidigare.

5 Det kan också diskuteras om uppvärmningen är ett så stort problem som i dag allmänt anses. Om det handlar om en långsiktig klimatcykel ska vi kanske välkomna en viss uppvärmning på mycket lång sikt snarare än en ny istid? Det är sannolikt inte något stort problem att havsnivån stiger. Mycket talar för att det snarare är fråga om en marksänkning. Marken sjunker med ca 1 ½ mm per år och så har det varit i flera hundra år.

6 Allt detta har jag noterat vid samtal med ”klimatskeptiker”. Det är möjligt att samtal med personer som har en mer traditionell syn på klimatförändringarna får mig att se annorlunda på saken. Jag är alltså för närvarande obestämd.

Ungefär detta skrev jag till dom som frågade om jag ville vara med i tribunalen. Och jag tror att jag därmed får betraktas som olämplig att ingå i den.

En god vän och jag har satt oss i sinnet att vi ska försöka förstå klimatproblemet och komma fram till om vi ska vara klimattraditionalister (kanske klimataktivister) eller klimatskeptiker. Stämmer mina punkter eller inte? Finns det någon klimatexpert som kan tänka sig att bli hembjuden till mig på kaffe för att försöka övertyga mig om att mina vänner klimatskeptikerna har fel?