Söndagsbetraktelse nr 561

Det var i går 40 år sedan Olof Palme mördades och överallt tas mordet och mordutredningen upp. Palmemordskonferens på lördagen, en ny dokumentär i SVT, en likaledes ny dokumentär i TV4, artiklar i alla tidningar, radioinslag, poddar, AI-granskning av mordutredningen, demonstrationer, bloggar, ledare, debatter och flera nya böcker.

Och en söndagsbetraktelse av mig. Det kan ju tyckas rätt korkat eftersom det inte rimligen finns mer att säga. Men jag kan inte låta bli ämnet på 40-årsdagen. Och dessutom finns det ett par viktiga saker att säga.

Den första gäller sekretessen:

När jag för ca tio år sedan skrev ett mejl till Palmeutredningen var jag frustrerad över att man inte hade följt Granskningskommissionens starka rekommendation att utreda det s.k. polisspåret ordentligt; rekommendationen var förenad med allvarlig kritik mot utredningen. Jag frågade den dåvarande ansvariga åklagaren Kerstin Skarp: Har Palmeutredningen följt Granskningskommissionens rekommendation att utreda polisspåret ordentligt?

Svaret jag fick var: Det är hemligt.

Det var alltså hemligt om Palmeutredningen hade gått till botten med polisspåret. En sådan sekretessbedömning är orimlig. Och över huvud taget är det enligt min uppfattning orimligt att granskningen av utredningen än i dag i vissa delar stoppas av sekretess. För även om vissa uppgifter som finns i utredningen är hemliga enligt traditionellt synsätt, och även enligt de bedömningar som ska göras enligt lagen (offentlighets- och sekretesslagen), finns det något som i detta fall måste ta över. Nämligen intresset av

1) att utredningen kan granskas i botten och

2) att alla till buds stående möjligheter att lösa mordgåtan tas till vara.

Om intresset av att sekretessen bryts igenom är starkare än intresset av sekretess, då kan man skapa en särskild lag om att sekretessen för material i utredningen släpps. Kanske behövs något eller några undantag, men i så fall bör de formuleras tydligt och klart. Resten bör vara öppet. En utredning bör därför tillsättas för att skapa en sådan särskild lag om slopad sekretess för allt material i Palmeutredningen.

Den andra viktiga saken gäller bevisläget:

Man kan någorlunda väl slå fast hur stark den kända bevisningen är mot de olika personer m.fl. som är misstänkta. Och så här hög är den ungefärliga sannolikheten för de olika spåren enligt de bedömningar och beräkningar som jag har gjort utifrån vad som är känt:

Christer Pettersson                                                                             4 %

Stig Engström                                                                                  10 %

Christer Andersson                                                                            5 %

Sydafrikaspåret                                                                                30 %

Annan konspiration                                                                         20 %

Det finns visserligen stora osäkerheter med beräkningarna, men de ger ändå några ganska tydliga besked. Som att det mesta – trots allt – talar för att det rörde sig om ett planlagt mord. I den bifogade promemorian, som är en kortversion av den PM jag lade fram i söndagsbetraktelse nr 500, framgår det hur jag har värderat de olika bevis som finns: Vem mördade sannolikt Olof Palme? 260228, kortversion

För den som vill kolla hur jag har tänkt och räknat finns den längre versionen, något uppdaterad, här: Vem mördade sannolikt Olof Palme? 260228

Det mesta talar alltså för att det rörde sig om ett planerat mord. Inte minst därför bör Palmeutredningen återupptas så snart som möjligt.