Söndagsbetraktelse nr 574

Mitt största problem i vardagen är att jag ibland somnar utan att vara medveten om det. Det började ungefär när jag blev pensionär, för knappt tio år sedan. Nog hade det hänt någon gång även tidigare, men nu blev det ganska vanligt.

Jag har försökt komma till rätta med denna åkomma på olika sätt, men jag vill absolut inte göra det som många råder mig till, nämligen att sova mycket mer än jag gör. Det vill jag inte, för då tappar jag de härliga nätter som jag har levt med i hela mitt liv, och då sover jag också bort alldeles för mycket tid. Jag brukade sova 4 timmar per natt + en tupplur på dagen. Det fungerade bra i 50 år. Som pensionär sover jag 5 timmar per natt + en eller två tupplurar på dagen. Det borde ju fungera.

Men nej, jag somnar utan att vara medveten om det. Plötsligt vaknar jag och inser att jag somnade utan att ens upptäcka att jag blev trött. Det är annorlunda när jag känner att jag är sömnig och behöver sova. Då tar jag ofta en kvarts sömn i sängen eller soffan. Men det går ju inte när man inte ens upptäcker att man är på väg att somna.

För en månad sedan bestämde jag mig för att bekämpa denna åkomma på ett nytt sätt. 1) Jag skulle räkna gångerna och betala ”böter” för varje gång i form av 100 kr till välgörande ändamål. 2) Jag skulle göra något särskilt som hjälper. 3) Jag skulle skriva om det i en söndagsbetraktelse för att dra fram pinsamheten i ljuset och sätta lite extra press.

Så den 1 maj började jag räkna dessa ”oplanerade insomningar”. Och när månaden nu är slut har det blivit klart fler än jag hade trott att det skulle bli. Nämligen 13 gånger sammanlagt under maj månad. 1300 kronor till välgörande ändamål alltså, dom pengarna har jag betalat kontinuerligt.

Jag ska försöka komma ner till högst tio oplanerade insomningar i juni, åtta i juli och sex i augusti. Noll senast i maj nästa år.

Vi får se om det går. Jag försöker låta bli framför allt att sätta mig framför tv:n när jag är medveten om att jag ”egentligen” har sovit för lite under dagen. Då ska jag i stället ta en tupplur till, och simsalabim så är jag ”utsövd”. Hoppas jag.

Och nu har jag berättat för att sätta lite extra press.