Söndagsbetraktelse nr 576

I Finland bor ”världens lyckligaste folk”. Detta enligt den FN-stödda rapporten World Happiness Report. Sverige ligger femma på listan efter Island, Danmark och Costa Rica, Norge är strax efter.

Vi har tappat någon placering sedan de tidigare mätningarna. Och min känsla är att välbefinnandet i vårt land (jag talar hellre om välbefinnande än om lycka) har blivit lite sämre. Jag vet förstås inte om det stämmer, men lyckoundersökningarna bekräftar väl i någon mån intrycket. Vi vet också att depression och andra psykiska besvär är vanligare i dag än tidigare, särskilt bland unga.

Välbefinnandet är kanske det viktigaste av allt i livet. Och nog skulle man gärna vilja hitta ett svar på frågan vad som kan göras för att öka det rejält, få så gott som alla människor i vårt land att känna sig väl till mods för det allra mesta.

För min del är jag hjälpt av att tänka på livets glädjeämnen och att skaffa mig saker att se fram emot. Men det är lätt för mig att säga, jag som har ett bra liv med god ekonomi, inga problem att tala om och mycket att vara glad för. Det är självfallet svårare för den som har stora problem.

Jag kan ändå inte låta bli att fundera över det här ibland. Vad skulle kunna få människorna i vårt land att allmänt känna sig mer till freds och bättre till mods? Vad skulle kunna få genomsnittsbetyget för vårt välbefinnande att stiga från säg 6,7 till 7,5?