Söndagsbetraktelse nr 58
Nya terrordåd i veckan, drygt 20 döda i Dacca, drygt 40 på Istanbuls flygplats. Skjutning i Orlando två veckor tidigare, 50 döda. Terrorhandlingar och liknande våld på flera håll i världen, men ”bara enstaka döda” och därför så vardagligt att det stoppas undan i korta nyhetsnotiser. Vem tror något annat än att det blir ytterligare våldshandlingar mot oskyldiga och oförberedda människor under de kommande veckorna?
Våldet. Inte något originellt ämne. ”Alla” skriver och pratar om det. Man förfasar sig och undrar vad som kan göras. Så varför ge sig in i den diskussionen i en söndagsbetraktelse?
Jo, för att det faktiskt handlar om det viktigaste av allt. Och då menar jag inte människors rädsla eller vår gemensamma säkerhet här och nu. Det är visserligen angeläget nog. Men ännu viktigare är framtiden. Hur världen ska se ut för våra barn och barnbarn. Konfliktfylld eller harmonisk? Bortstötande eller välkomnande? Hatisk eller kärleksfull?
Häromdagen skrev DN:s mellanösternkorrespondent Erik Ohlsson med anledning av situationen i Syrien ungefär så här: Hur kan man tro att det ska gå att komma till rätta med djupgående motsättningar mellan folk, religioner och ideologier genom att bomba, skjuta och hata? Borde man inte försöka hitta någon annan väg, om det verkligen är en lösning man eftersträvar?
En enkel tanke, och inte ny förstås. Men jag tror att det är så man måste börja se på saken. Och handla därefter, på riktigt.
Visst, vi måste självfallet bekämpa IS, Boco Haram och andra galningar så effektivt som det nånsin är möjligt. Men tänk om vi ändå skulle sluta upp med just det som jag nu gjorde? Nämligen att använda ord som galningar, vettvillingar, hundar, otrogna, mördare osv. Alla dessa uttryck som är fulla av fientlighet, hat och aggression. Det borde väl inte vara så svårt? Och vad gör de egentligen för nytta?
Jag vet att en sådan idé är politiskt omöjlig och naiv just nu. Men det är nog faktiskt inte något tvivel om att vi skulle kunna åstadkomma en betydligt fredligare och mer harmonisk världsordning på säg 25 års sikt, om vi bestämde oss för att det fick vara slut med hatets och aggressionens retorik. Slutar vi, så slutar nog de andra också. Så småningom.
Jag tror att de elaka och kränkande omdömena och de hatiska ropen på hämnd inte bara försvårar fredsarbetet och göder terrorismen. Sådant tal sätter sig också i människors sinnen och bidrar till den grogrund som skapas i ett hårt samhälle för skolskjutningar och andra vansinnesdåd. Om det hårda talet i offentligheten försvinner, kan vi få ett välkomnande samhälle.
Att skapa en värld som bygger på medkänsla, omtanke, försoning och respekt, det kan väl inte vara omöjligt? Jag tror att språket är en nyckel. Vägrar du säga att du hatar mig, så kan jag i längden inte säga att jag hatar dig.