Söndagsbetraktelse nr 587

På lördagen hade vi släktträff i Ängelholm. Vi = barn, barnbarn osv. till dessa fyra kvinnor: från vänster Birgit, Elsvig, Gunborg och Hjördis Axén, gifta Sellin, Lamberthz, Egbom och Andersson, födda 1925, 1920, 1919 och 1929.

Varför har man släktträffar? Vi i vår släkt har det för att minnas och hedra våra mammor, mormödrar osv., liksom deras män. Och vi har det för att bevara banden oss emellan, för att det är trevligt och i någon mening evigt. När vi minns och pratar om dom som har gått före oss är det med kärlek och värme. De beredde oss för livet.

Vi höll till i Ängelholms hembygdspark och i en festsal i Skäldervikens småbåtshamn. För två år sedan var vi i Kisa, ytterligare två år tidigare i Västervik. Det är platser där systrarna bodde, och där vi bor nu. Nästa gång ses vi sommaren 2028.

Att odla sin samhörighet är att leva lite bättre.

Att vara död men ihågkommen är att leva lite grand.