Söndagsbetraktelse nr 67

I veckan avled min svärmor Ellen Lagerblad. Hon var född och uppväxt i Danmark, på norra Jylland. Då hette hon Henriksen och senare, i sitt första äktenskap, Thisted. Hon kom till Sverige 1966 i samband med att hon gifte sig en andra gång, med tandläkaren Olle Lagerblad i Västerås.

Ellen blev 90 år och jag träffade henne första gången 1972, strax efter att jag hade mött hennes yngsta dotter, min hustru Susanne. Så jag kände Ellen i halva hennes liv, 2/3 av mitt eget (hittills). I somras gjorde vi en resa till Danmark. Ellen ville komma dit en sista gång sa hon. Och så blev det alltså.

När vi kom hem efter en fin resa var Ellen och jag överens om att vi gillar varann, med undantag för när den andre är konstig. Så kan man se på sin relation med den som man kommer gott överens med för det mesta, men inte alltid.

Dödsannonsen var införd i VLT och SvD i går lördag. Dikten i annonsen brukar tillskrivas Nils Ferlin, men det är fel. Den finns inte i någon av hans diktsamlingar, och experterna säger att den inte stämmer med Ferlins stil. Den är i alla fall mycket vacker:

Vårt liv är en vindfläkt,

en saga, en dröm.

En droppe som faller

i tidens ström.

Den skimrar i regnbågens färg

en minut.

Brister och faller

och drömmen är slut.