Bokmässan, Dåligt sällskap, Nuri Kino, Råd, Ruben Agnarsson, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 70

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 25 september 2016

Detta veckoslut har det varit bokmässa i Göteborg. Jag pratade om "Poliskåren och yttrandefriheten" inom ramen för mässans tema detta år (Yttrandefrihet). Och jag hade egentligen tänkt skriva min betraktelse om det ämnet, eller möjligen om mässan i allmänhet, eller om annat intressant som hände där (för det gjorde det!). Men så fick jag i går ett mejl med ett gott råd av en god vän med anledning av ett inlägg som jag gjorde på Facebook i fredags från mässan. Och då beslöt jag att i stället skriva om detta råd. Hur gott var det egentligen?

 

När jag citerar det som skrevs lämnar jag ut tre personer, och man kan diskutera om det är rätt. Ha därför i åtanke att min vän skrev till mig utan tanke på att andra än jag skulle läsa, och att han med all säkerhet skulle ha uttryckt sig annorlunda om han vetat att jag skulle publicera det. Men ha också i åtanke att det rör sig om en ganska viktig sak i ämnet mänskligt umgänge.

 

Min vän skrev så här: Göran – Apropå ditt inlägg på Fb om Agnarssons intervju med Nuri Kino. En gång under din JK-tid berättade du för mig att det oftast blev rätt när journalister hade intervjuat dig. Och när det blev fel så var det nästan alltid på grund av bristande juridiska kunskaper hos journalisten ifråga. Dock nämnde du ett undantag, Ruben Agnarsson, som hade skrivit exakt motsatsen till vad du hade sagt. Jag har precis samma erfarenhet av denna Agnarsson. – Agnarsson är fortfarande medlem i Livets ord och är en av de mer extrema muslimhatarna i landet. Och nu berömmer du honom för en intervju med en nästan lika stor muslimhatare (med den skillnaden att Nuri Kino tillstår det mer öppet). – Nuri Kino är en stor bluff, som ljuger om än det ena och än det andra - inte minst om sin egen förträfflighet och vad han påstår att han uträttat. Han är numer bannlyst på landets samtliga seriösa redaktioner. [---] – Så vad du sett är en intervju där en opålitlig lögnare och muslimhatare intervjuar en annan av samma sort.

 

Jag: Hej. Mina erfarenheter av Ruben Agnarsson var i huvudsak goda. Att han är med i Livets ord spelar inte någon roll för mig. Och någon muslimhatare är han såvitt jag vet inte. Har du något belägg för det? – Det är möjligt att jag inte vet allt om Nuri Kino. Det jag har sett av honom är beundransvärt, och hans Demand for action verkar ha åstadkommit mycket. Hur menar du att han är en bluff? – Bästa hälsningar Göran

 

Min vän: Vad folk har för religiös tro, eller om de inte är troende, har ingen större betydelse för mig heller. Men att de är aktiva medlemmar i en extrem religiös sekt har betydelse, oavsett vilken religiös inriktning denna sekt har. Och Livets ord är definitivt en sådan sekt. – Om man har följt Agnarsson genom åren så är det uppenbart att han riktar in sig på vad muslimer kan ha gjort för fel. Och att det är så idogt att begreppet muslimhat är befogat. – Vad gäller Nuri Kino så har jag inte tid att gå igenom allt han haft för sig. Men en gång i tiden arbetade han på frilansbasis åt Dagens Eko. Där är han nu portad. Likaså på andra större redaktioner där han tagits in för olika tillfälliga jobb. [---] – Bland annat var han, och kanske fortfarande är, en av de som bestämt hävdar att det finns någon form av sadistisk ockult sekt som rövat bort småflickor och till slut mördat dem och grävt ner dem i Södertäljetrakten. Om det var han som satte igång det här ryktet, ska vara osagt, men polisen har lagt ner en väldig massa jobb på den frågan utan något som helst resultat. Det har helt enkelt inte saknats några småflickor som skulle ha blivit mördade, i anslutning till det här ryktet. – Ville med mitt mejl bara varna dig för sällskapet. – Allt gott

 

Jag: Hej, nu har jag läst en del av det som Ruben Agnarsson har skrivit i sin tidning de senaste månaderna. Jag förstår faktiskt inte hur du kan komma fram till ett uttryck som "muslimhatare". Kan du inte ge mig något exempel på det som enligt din mening kvalificerar honom för ett sådant epitet? – När det gäller Nuri Kino verkar du inte vara uppdaterad. Han är ju väldigt omhuldad av i varje fall SvD, där han f.ö. skrev en tvåsidig artikel på ledarsidan för någon vecka sedan om sexhandeln med barn i Sverige. Och när det gäller Demand for action är han uppenbarligen uppskattad och beundrad av medierna i stora delar av västvärlden. Han rör sig i Syrien, Irak och Turkiet med inriktning på att dokumentera och väcka opinion om de extrema övergrepp som IS ägnar sig åt. Säkert har han gjort flera fel genom åren, men det är vi många som har gjort. Jag beundrar honom för att han satsar nästan all sin tid på journalism och aktivism som är modig och som inte gärna kunde vara viktigare. – Bästa, Göran

 

Min vän: Göran – Jag ville bara som en vän varna dig för ett dåligt sällskap. Resten är naturligtvis upp till dig. Allt gott.

 

Det som jag tycker är så intressant att saken förtjänar en söndagsbetraktelse trots att personer lämnas ut i texten är just detta: Ska man varna varandra för ”dåligt sällskap”?

 

Ibland kan det förstås vara befogat. Som när någon riskerar att dras in i oegentligheter, missbruk e.d. Annorlunda är det om någon riskerar att få dåligt rykte, eller att umgås med personer som är ute i kylan eller tycker fel saker. Då är det enligt min mening fråga om ett råd som man i princip inte ska ge till en vän.

 

Varför? Den frågan handlar bl.a. om så centrala ting som integritet, förtroende och sannhet. Och den är komplex. Så låt mig återkomma till den i en senare betraktelse.

 

PS Jag tror inte att jag någonsin har sagt något sådant om Ruben Agnarsson som min vän skriver. Det är nog skribentens egen utsvävning. Vad jag minns är att Ruben A någon gång missförstod mitt svar eller fick mitt svar att se annorlunda ut än jag hade avsett. Men den sortens missförstånd eller halvt felaktiga vinklingar förekommer ofta.