Söndagsbetraktelse nr 71

Jo, det var det där med råd som man inte bör ge till en vän.

Varför inte? Vad är det för fel på råd, även om de inte alltid är så goda? Är det egentligen något att bråka om?

Jag tycker det. För den som ger ett råd sätter sig i en position, och tar på sig ett ansvar som är mycket större än själva rådet. För mig handlar det om respekt, integritet, förtroende och – riktig vänskap.

Jag tror att man ska hålla sig till fyra regler för råd till vänner.

Den första regeln är att råd bör vara till nytta just för vännen, inte för en själv eller för andra. Säger man något som framför allt ska gynna en själv är det ju inte något råd. Och då bör man inte heller låtsas att man ger råd.

Exempel: Man vill ha stöd i en konflikt som man har med en person, eller få personen att sjunka på människors förtroendeskala. Man baktalar därför personen och ger vännen rådet att inte ha med personen att göra.

Den andra regeln är att vänskapsråd bör lämnas med respekt för vännens integritet och förmåga. Vännen kanske kan göra en bedömning som är lika god som min eller bättre, och kanske dessutom redan har gjort det.

Exempel: Vännen har tagit ställning i en debatt på ett sätt som man själv anser vara omdömeslöst eller sakligt felaktigt. Man säger ”om jag ska ge dig ett råd så är det att ge upp det där”, fastän vännen har gjort klart att han eller hon har tänkt igenom sitt ställningstagande noga och är kunnig i sakfrågorna. Visst ska man säga sin mening, men att kalla det för ett råd är förmätet och ofta lite nedvärderande.

Regel nr 3 är att man bör visa respekt för den eller de personer som rådet eventuellt handlar om. Man kanske verkligen vill sin väns allra bästa och inte alls tänker i första hand på sig själv (regel 1), och man kanske verkligen tror sig kunna tillföra en aspekt som vännen inte har tänkt på (regel 2). Då bör man ändå ta hänsyn till personer som man avhandlar i rådet och ha ordentligt stöd för det man säger.

Exempel: Man bekymrar sig för vännens samvaro med en person som har dåligt rykte och bl.a. är misstänkt för brott. Man varnar vännen för personen och överdriver ryktet och misstankarna rejält för att understryka vikten i det man säger.

Och den fjärde regeln är att rådet ska vara gott. Man ska kunna svara för att vännen har nytta av att följa rådet, och att det i varje fall inte är tvärtom.

Exempel: Man ger vännen rådet att äta mindre frukt, ”eftersom frukt innehåller så mycket socker”.

Så rådet bör

– vara till nytta för vännen, inte för mig,

– visa respekt för vännens integritet och förmåga,

– visa respekt för andra berörda,

– vara gott.

Men blir inte detta alldeles för svårt? Snart vågar man väl inte säga något till sina vänner! Jo, man kan säga nästan vad som helst. Men man bör vara försiktig med det som man kallar för råd. På grund av att man tar sig en position och ett särskilt ansvar.

Jag anser att min vän i den förra söndagsbetraktelsen bröt mot i varje fall tre av de fyra reglerna. Måtte jag inte bryta mot någon av dem, eller fler, genom de "råd" jag ger i denna betraktelse. (Man får akta sig för egen förmätenhet, se regel 2.)

En sak är i alla fall säker: Verkligt goda råd är ovärderliga.