Ingemar Johansson, Insikter, Intellektuell heder, Intellektuell integritet, Söndagsbetraktelser, Yrsa Stenius

Söndagsbetraktelse nr 72

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 9 oktober 2016

Yrsa Stenius nyutkomna bok ”Orden i min makt” (Fri Tanke förlag) är en nästan outsinlig källa till insikter. Jag brukar sätta små blyertskryss i marginalen när jag tycker något jag läser är extra bra. I den här boken blev det ibland rena kryss-stacken.

 

Boken är en berättelse om Yrsa Stenius karriär med åtskilliga reflektioner och synpunkter om bl.a. medieklimatet, de s.k. dreven och det svenska samhället i allmänhet. En särskilt intressant aspekt återkommer hon ofta till: skillnaderna mellan Sverige och Finland i fråga om synsätt, förhållningssätt, språk och reaktioner. Hon har också mycket att lära ut om mänskliga drivkrafter och svagheter. Tids- och utrymmesmässigt har boken sitt fokus på hennes tid som kulturchef och chefredaktör på Aftonbladet (1979–88) och åren som PO (2007–11).

 

Ofta får man anledning att le. Som när hon beskriver ett uppdrag hon fick som ”ungflicksaktig kulturchef” att följa den tidigare boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson, som år 1981 skulle debutera i Stockholm Maraton:

 

”Utgångspunkten var att Ingo var gravt överviktig och illa tränad medan jag var smal och vältränad […] och förväntades kunna matcha Johansson i dryga fyrtiotvå kilometer då ingen kunde tänka sig att denne kunde hålla högre tempo än promenadtakt.

Vad få besinnade var att Ingemar Johansson trots allt var en före detta elitidrottsman av internationell toppklass, därtill 184 centimeter i strumplästen med påfallande långa ben. Vid ett stillsamt kliv från honom fick jag trippa minst fem snabba steg.

Redan efter ett par mil blev det dags för den s.k. vrakbussen att plocka upp mig på Norr Mälarstrand och ta mig till omklädningsrummet vid Östermalms idrottsplats medan Ingo lugnt lufsade vidare och gick i mål på Stockholms stadion på en tid som underskred den maximala femtimmarsgränsen med god marginal.” (s. 93 f.)

 

Låt mig plocka ett russin till ur kakan. Det handlar om intellektuell integritet och intellektuell heder.

 

”Intellektuell integritet handlar om detta, att ge sig tid att tänka själv. Men intellektuell integritet handlar framför allt om att inte köpa det som säljer bäst på de gångbaraste uppfattningarnas marknad.

Intellektuell heder är nästan samma sak men skiljer sig i nyanser. Intellektuell heder handlar om att inte låta ovidkommande hänsyn påverka den uppfattning man bildar sig och ger uttryck för inför sig själv och andra. Om någon som jag tycker rasande illa om skriver en briljant artikel i något ämne som jag behärskar, kräver den intellektuella hedern att jag erkänner att artikeln var väldigt bra och framför allt att jag gör det för mig själv. För man sig själv bakom ljuset vandrar man i längden värre vilse än när man villar bort andra.” (s. 38)

 

Detta, det kanske viktigaste av allt för oss människor, kan nog inte sägas bättre.