Söndagsbetraktelse nr 80

Jag har tre månader kvar till pension. December, januari och februari. Tio veckors arbete, två veckors ledighet kring jul och nyår. Min vana trogen skriver jag listor. Det är ju en ganska viktig fråga man nu ställs inför: Vad ska man göra med den sista tredjedelen av sitt liv?

Eftersom jag tänker leva till 104 blir det en ganska lång tredjedel. Barn- och ungdomen varade i 26 år och yrkeslivet i 41. Om det går som jag planerar blir ålderdomen 37 år lång. Inte alltid så spänstiga kanske, särskilt inte på slutet. Men förhoppningsvis trevliga för det mesta ändå.

En sak har jag bestämt när det gäller tiden som pensionär: Jag ska betala tillbaka lite grand av den skuld som jag har till livet på grund av allt gott som det har skänkt mig och all tur som jag har haft. Det ska jag göra genom att vara lite hjälpsammare än jag hittills har varit. 30 % av tiden ska jag ägna åt att hjälpa vissa personer och organisationer som kan behöva det. Lika mycket tid ska jag ägna åt att förkovra mig. Det jag framför allt vill kunna mer om är historia och filosofi. Båda är jag onödigt dålig på.

Återstående 40 % är fria. De ska gå till resor, böcker, skrivande, vila m.m. Jag har ännu inte bestämt om jag ska arbeta något eller inte (t.ex. i Lagrådet som vi gamla justitieråd kan göra under ett eller ett par år). Så det får vi se, frågan blir troligen inte aktuell förrän 2018. Hur jag gör beror mest på hur viktigt och skönt det kommer att kännas att disponera sin tid, och hur mycket jag eventuellt kommer att längta till juristvärlden.

Det blev en ovanligt självcentrerad betraktelse denna söndag. Men mitt huvud är ofta upptaget av pensioneringstankar i dessa tider, så det kanske går an att det visar sig även här.