Söndagsbetraktelse nr 84
Vi tillbringar nyårshelgen i St Petersburg. Jag har inte varit här i stan på 43 år. Då, 1973, var jag reseledare en sommar på Resos bussresor till Leningrad. De breda boulevarderna och de överdådiga byggnaderna är kvar (förstås), men annars är mycket sig olikt. Även om kulturen blomstrade även då, lade sovjetstaten en stor våt filt av bedräglighet och tråkighet över samhällslivet. Dystra butiker utan varor, trista restauranger med enformig mat och dryck. Och ändå var de där bussresorna bra – för museerna, balettföreställningarna, staden som sådan och allt det spännande i ett land där det mesta var konstigt.
Att det är helt annorlunda nu behöver inte sägas. Mysiga kaféer, vackra restauranger, ohämmad shopping för den som vill och kan, ståtlig julpyntning (julen firas på nyåret i Ryssland) och människor med spänstiga steg och livlig blick – åtminstone i centrala storstan. Nästan inget som påminner om den icke-fungerande kommunistkolossen.
Men under ytan finns det mycket annat, som en osund rikedomsjakt och en ny ofrihet med oblyga lögner. Se på Anna Politkovskaja, Pussy Riot, Boris Nemtsov och den utbredda dopningen.
En viktig fråga är ändå: Ställer vi för höga krav på Ryssland och Putin? Landet fick förvisso inte särskilt mycket hjälp av oss i väst när det snabbt skulle ställa om från kommunism till kapitalism i början av 90-talet. Det blev tråkiga effekter, som politisk förnedring, bortsopade besparingar och extrema orättvisor.
Även detta är välkänt. Så ställer vi alltså för höga krav på Ryssland och Putin? Möjligen borde vi i väst inte säga så mycket om ofriheten och lögnerna? Måste det kanske vara så en tid i ett land som hade tappat sin stolthet och sin styrfart? Är det måhända "nästan OK" under en övergångsperiod med inskränkt yttrandefrihet, jakt på oliktänkande, ett eller annat politiskt mord och statsunderstött fusk inom idrotten?
Jag hör alla ropa NEEJ högt och ljudligt. Och jag instämmer förstås i princip, sådant kan aldrig vara OK, eller ens nästan. Men … kanske ändå en bit på väg mot OK? Säg att ”Mycket bra” är 100 på en skala som gäller ländernas situation totalt sett, ”Bra” är 90, ”OK” är 75 och ”Fruktansvärt på alla sätt” är 0. Om vi i Norden befinner oss någonstans mellan 90 och 100, Syrien f.n. på 5, Nordkorea kanske på 10, Irak och Sudan på 15, Afghanistan på 20, Iran på 25 och Kina på 50, då ligger möjligen Ryssland trots allt kring 60 eller så? Här finns ändå en hel del öppenhet och Putin låter sig intervjuas även av västmedier. Stoltheten är tillbaka, och nästan inga människor svälter. Det har bara gått 25 år sedan Sovjetunionens kollaps. Mycket finns säkert kvar i samhällsgenerna, och omvandlingen måste få ta sin tid. Ett par dokumentärer i SVT dagarna kring jul gav mycket att fundera över.
En sak är faktiskt ganska klar: Vi i Norden behöver inte vara rädda för rysk aggression riktad mot oss. Även Balticum är med all sannolikhet i säkerhet så länge inget exceptionellt händer. Men se på Krim och östra Ukraina! Jo, men där är förhållandena mycket speciella, i varje fall sett med ryska ögon. Det ryssarna har gjort där är visserligen folkrättsvidrigt, men faktiskt lite begripligt också om man ska svära i kyrkan.
Så låt oss ha tålamod med Ryssland. Vi bör visserligen säga det då och då, lugnt och stadigt och utan att gå upp i falsett, att lögner och jakt på oliktänkande aldrig någonsin kan accepteras. Men det är nog rimligt att ge Ryssland ytterligare 25 år för att komma upp till 75. Låt oss bygga vänskapliga relationer under tiden, så kan vi kanske hjälpa till lite grand.
Jag önskar alla ett riktigt Gott 2017! Och jag rekommenderar verkligen ett nyår i St Petersburg. Människorna här är ovanligt varma, rara och vänskapssökande.