Absorption, Böcker, Dreyfusaffären, Prioriteringar, Robert Harris, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 87

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 22 januari 2017

Vad är det som gör att man ibland inte vill ägna sig åt nånting annat än den bok som man just håller på med? Och varför händer det alltmera sällan?

 

Häromdagen läste jag ut Robert Harris ”An officer and a spy”, om Dreyfusaffären (tack Lars E som gav mig den att läsa). Den är skriven med överste Picquart som ”jag”, alltså den person i den franska armén som gjorde vad han kunde för att få Dreyfus friad sedan han förstått att denne var oskyldig. En oerhört spännande och välskriven bok om ett fascinerande ämne: kampen för sanning och rättvisa när nästan alla är emot. Jag var helt uppslukad andra halvan av boken.

 

Men nu var det inte vare sig boken eller ämnet som min betraktelse skulle handla om. Utan frågan om varför man blir totalt absorberad av vissa böcker, så absorberad att man blir otrevlig när någon vill försöka prata om annat. Och varför det inte händer oftare.

 

Den där absorptionen upplevde jag ofta som barn och ung. Fem-böckerna, Ture Sventon och Biggles, Brott och straff, Mina drömmars stad och Doktor Zjivago. Men när jag har läst böcker som vuxen har den varit ganska sällsynt. Den kom när jag läste Blonde av Joyce Carol Oates, Aprilhäxan av Majgull Axelsson och Livläkarens besök av PO Enquist. Men annars sällan. De sista 50 sidorna i böckerna går alltid lätt, och nästan alltid de 50 första. Men däremellan är det ofta lite trögt.

 

Jag har kommit fram till att den uteblivna absorptionen för min del beror mest på två saker:

1. Jag läser ”fel böcker”. Det blir helt enkelt inte så många renodlade romaner (45 av 163 böcker de senaste tio åren). Och de andra slukas man väl inte riktigt av.

2. Annat har med viss nödvändighet trängt sig före och känts så prioriterat att jag inte har kunnat drunkna i böcker som förr.

 

Så vad lär man sig av det? Kanske inte mycket mer än att prioriteringar som känns nödvändiga styr ens liv? Jo, men också att man absorberas snabbare och effektivare av andra kulturyttringar. Som film, konst och musik.

 

Men alla som har gjort det vet att det är nånting alldeles särskilt att slukas av en bok. För att den är så engagerande att man bara måste leva i den – tills den är slut. Så kanske är det läge för något färre nödvändiga prioriteringar.