Dygder, Ingvar Carlsson, Lisbet Palme, Omtanke, Palmemordet, Samtal, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 88

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 29 januari 2017

Ingvar Carlsson är född 1934. Hans senaste bok heter ”Lärdomar – personliga och politiska”. Där finns mycket klokt att hämta. Här är tre citat som drog iväg mig på tankar under veckan som gick.

 

sid. 38: ”Jag har en trygg och lycklig barndom, främst tack vare en fantastisk mamma. Vår familj lever visserligen med små marginaler, men det som saknas av materiella resurser kompenseras mer än väl av värme och omtanke. De flesta av mina kompisar kommer från ekonomiskt välbärgade familjer i Villastan. Vi bor i Lugnet, arbetarstadsdelen, som gränsar till de finare kvarteren. Utan att jag då genomskådar det, hjälper mina kamraters föräldrar mig ibland genom att erbjuda mig att följa med deras son på bio så att de får vara hemma. Egentligen vill de bjuda mig utan att generera oss för att vi inte har råd. En granne, ingenjör Svensson, ber mig flera gånger i veckan springa till posten, apoteket och andra ställen. Han ger mig ett särskilt namn: Chefen för de löpande ärendena. Varje gång får jag bra betalt. Det är ingen tillfällighet att han bland alla barn i området väljer mig. Jag får på så sätt en veckopeng som annars är otänkbar.”

 

sid. 93: ”Under många sensomrar besöker vi, tillsammans med Thage G. Peterson med hustru Marion och sonen Fredrik, familjen Palme i stugan på Fårö. Olof och Lisbet är särskilt måna om att barnen ska trivas. Vi är solbrända, utvilade, avspända och glada. Politiken får vika för bad, utflykter och lättsammare samtalsämnen. Diskussionerna kan vara livliga men ämnena väljs noga. Dagen avslutas med att Lisbet bjuder på middag.”

 

sid. 94: ”Lisbet Palme skulle inte ha sagt att Christer Pettersson var den man som höll i revolvern om hon inte var helt säker.”

 

 

Och ett slags sensmoral, denna gång i diktform:

 

Att utan nån åthäva se,

till någon annans barn.

Att samtala bra som idé,

och med en lagom plan.

Att släppa nåt som kan va fel,

men som är tryggt och vant.

Är strävanden bra alla tre,

men det är svårt som fan.

 

 

PS Med den tredje dygden avser jag inte i första hand Lisbet Palme, utan oss alla.