Söndagsbetraktelse nr 97

Redan tidigt veckan som gick bestämde jag mig för att nästa söndagsbetraktelse (= denna) skulle handla om humor, och vad det egentligen är som gör att man skrattar. Jag hade funderat på den saken sedan jag hade läst det här för ett par veckor sedan i DN, med rubriken Experiment från Blandaren:

"– Man tar en helikopter och ställer in den i ett lufttomt rum.

Sedan ser man hur den bär sig åt."

Jag skrattade högt och länge, och jag kunde nästan inte sluta. Och det slog mig, att så reagerar jag väldigt sällan på skämt. För det mesta blir det ett småskratt eller ett leende, och så är det bra med det. Vad var det som gjorde att jag skrattade så hjärtligt åt detta?

När jag igår lördag hämtade tidningarna i brevlådan, lätt funderandes på mitt söndagsbetraktelseämne, skulle jag i vanlig ordning städa tidningarna på reklambilagor och annat ointressant. En bilaga till UNT höll på att hamna i skräphögen, men då läste jag rubriken på framsidan: ”Det här är faktiskt roligt.” Jag slog upp tidningen. Artikelrubriken och ingressen var ”Garv & miljö – Ett gott skratt förlänger livet, men vad är det egentligen vi skrattar åt?”.

Det var ju en tillfällighet som hette duga. Jag funderade på att byta ämne till ”tillfälligheter” men bestämde mig för att först läsa UNT-artikeln. Och när jag hade gjort det insåg jag att jag inte skulle kunna bidra med något inom ämnet "vad skrattar vi åt och varför". Det är redan genomtröskat.

Bland annat gjorde DN en undersökning år 2014 om vad svenskarna skrattar åt. S.k. referenshumor var populärast (alltså skämt som refererar till en specifik företeelse på ett komiskt sätt; oftast är inte alla bekanta med företeelsen), därnäst skämt om andras misslyckanden och skämt om egna misslyckanden. Imitationer, skämt om etniska stereotyper, skämt om manligt och kvinnligt och s.k. slapsticks var också populära, medan religionsskämt, skämt om döden, kiss- och bajshumor, ordvitsar och buktaleri fick rätt så låga siffror. (Se http://www.dn.se/kultur-noje/vad-ar-det-som-ar-sa-roligt/.)

Av artikeln framgick också att det 2001 gjordes en vetenskaplig undersökning för att ta reda på vad som är världens roligaste skämt. Detta vann:

”Larmoperatören får ett samtal från en jägare som befinner sig ute i skogen.

JÄGAREN: Min jaktkompis är död. Han tog sig för bröstet och rasade ihop på marken. Vad ska jag göra?

LARMOPERATÖREN: Börja med att försäkra dig om att han verkligen är död.

--- Det blir tyst i luren. Sedan hörs ett skott. ---

JÄGAREN: Okej, vad gör jag nu?”

Så den här söndagen blev det en betraktelse om betraktelsen som inte blev av. (Det är för sent att byta till "tillfälligheter".) Se den också gärna som en hyllning till den underbare Gösta Ekman, som avled natten till lördagen. Snacka om förmåga att locka till skratt!

Men jag undrar fortfarande vad det är för särskilt med helikoptern.