Söndagsbetraktelse nr 207
I veckan hade vi Uppsalajurister vår traditionella s.k. Alumnidag. Sedan 2003 träffas vi till seminarier på dagen och bankett på kvällen. Drygt 100 personer brukar vara med, i år var det ca 140. Det är mest studenter från förr (s.k. alumner), men också ganska många av de nuvarande.
Ett av seminarieämnena i år var Religionsfrihet och diskriminering. Får en man som söker en anställning vägra ta kvinnor i hand med hänvisning till att den egna religionen förbjuder sådan kontakt? Får en kvinna vägra ta män i hand? Får den som söker jobb som barnmorska vägra att delta i aborter med hänvisning till sin religion? Och får arbetsgivaren vägra anställa den som inte handhälsar på personer av det motsatta könet eller den som har utbildat sig till barnmorska men inte vill vara med vid aborter? Eller är det otillåten diskriminering?
Det här är exempel på juridiska frågor där åsikterna går isär ordentligt. För somliga är det givet att man får finna sig i att ta alla i hand, och om detta sa f.ö. statsministern att ”här i Sverige hälsar vi genom att ta i hand”. För andra är det lika självklart att religionen ska respekteras när det gäller en så pass obetydlig sak. Vissa säger att den som ska jobba som barnmorska naturligtvis måste delta i all den verksamhet som ingår i arbetet, inte minst sådan som handlar om kvinnors hälsa. Andra menar att religionen måste respekteras om arbetsgivaren utan problem kan styra arbetsuppgifterna så att den som inte vill vara med vid aborter i stället får fylla sin arbetsdag genom att jobba med "vanliga" förlossningar.
I Arbetsdomstolen fick en kvinna som inte ville handhälsa rätt. Hon hade blivit diskriminerad och fick skadestånd när hon inte kom i fråga för en anställning som tolk. En kvinna som hade utbildat sig till barnmorska förlorade däremot i Arbetsdomstolen. Hon kunde inte få anställning som barnmorska om hon inte var beredd att delta även i aborter.
När domare ska bedöma situationer med starka motstående intressen ska de ofta ta hänsyn till många olika faktorer. I de här fallen fick domarna beakta t.ex.
– vilken betydelse det har för personen att få agera enligt sin religion
– vilken betydelse det har för personen att inte bli anställd
– hur viktig regeln i fråga är i den aktuella religionen
– hur besvärligt det är för arbetsgivaren att anpassa arbetet till personens önskan
– hur rimlig personens önskan ter sig rent allmänt
– vilka möjligheter som finns att kompromissa
– vilka spridningseffekter det kan få om man tillgodoser personens önskan och
– hur man ser på saken i andra länder.
Avböja handhälsning fick man alltså göra, men inte vägra abortmedverkan. Barnmorskan har dock tagit sitt fall till Europadomstolen i Strasbourg. Hon heter Ellinor Grimmark och hävdar att den svenska hållningen – den som Arbetsdomstolen kom fram till – står i strid med den religionsfrihet och frihet att följa sitt samvete som hon har enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Målet i Europadomstolen är snart två år gammalt. Det kan vara en indikation på att domstolen tycker att målet är svårt, men det är inte säkert. Ellinor Grimmark arbetar som barnmorska i Norge. Att man där har en generösare s.k. samvetsfrihet än vi har i Sverige, är det ett argument FÖR hennes sak (varför ska inte Sverige kunna ordna så att hon får arbeta med det hon vill och är utbildad för om Norge kan?) eller MOT (om hon inte kan finna sig i de svenska reglerna kan hon ju utan problem få arbete i Norge)?
Grundtipset är kanske att Ellinor Grimmark förlorar i Europadomstolen. Men vi ska nog inte känna oss alldeles säkra på det.