Två skilda frågor

Det finns olika sätt att avslöja sin okunnighet på. Dan Josefsson valde ett ovanligt effektivt sätt i Aftonbladet på fredagen. Jag svarar på aftonbladet.se på lördagen. Josefsson hade gjort klokt i att acceptera det erbjudande jag gav honom för några månader sedan. Att äta lunch med mig och låta mig hjälpa honom att bli en hederlig och bra journalist. Varför inte i varje fall acceptera att striden om vad som hände i Quickmålen är förlorad? Det verkar de flesta medier ha gjort vid det här laget. De förstår i varje fall att risken är stor.

Då handlar det om Quickärendets första fråga: ”Vad är sanningen?” Den är lätt besvarad.

Den andra frågan är svårare: ”Vad får man säga om sanningen?” Där är det många som är kritiska mot mig, och jag kanske har underskattat uppfattningen att en domare i Högsta domstolen inte får avslöja en villfarelse av det här slaget. Att det är mera rätt att låta den vara. Jag tycker visserligen att den ståndpunkten är obegriplig, men jag får respektera att många har den.

Och därmed skulle vi kanske kunna lägga fråga 2 åt sidan. Många är kritiska, jag accepterar det och noterar det. Jag fortsätter ändå att hävda villfarelsen, utifrån min egen bedömning av vad som är rätt.

Så låt oss därmed ägna oss åt fråga 1 i fortsättningen. Det är den som är den centrala, och den handlar om mycket mer än min person. Den handlar om en av våra allvarligaste villfarelser någonsin.

Men nu är det NHL-hockey en stund. Hoppas Rangers kan utjämna borta mot Tampa Bay.