Wolodarskibetraktelse
År 2012 ändrade sig Dagens Nyheter två gånger när det gällde Thomas Quick. Först var de sex fällande morddomarna mot Quick en rättsskandal. Sedan var det Göteborgsjournalistikens fel att DN hade blivit lurad att tro att det var en rättsskandal. Och sedan var det nog en rättsskandal i alla fall. Det blev DN:s slutliga ståndpunkt. Och det var Peter Wolodarski som bestämde.
Sedan dess gillar han inte att bli påmind om att DN hamnade fel till sist och därför för prestigens skull har hållit borta all debatt i saken från sina sidor. Numera förstår alla som är någorlunda insatta och öppna att Quick dömdes korrekt. Det fanns utomordentligt stark bevisning mot honom, långt över 98 % bevisvärde för alla åtta morden, 99,99 % för två av dem.
Jag var en av dem som hela tiden sa som det var. Och det gillade inte Wolodarski alls. Han tror att man måste acceptera åklagarbeslut om nedläggning av åtal (någon ny domstolsprövning av bevisningen skedde inte) även om besluten är grovt felaktiga och undanröjer riktiga och viktiga domar. Och även om effekten är att några personer som gjort ett mycket gott arbete med och kring brottsutredningarna och rättegångarna får utstå skarp och orättvis kritik. Wolodarski och DN drev linjen att Christer van der Kwast (åklagare), Seppo Penttinen (förhörsledare), Claes Borgström (försvarare), Sven Å. Christianson (sakkunnig psykolog) och Birgitta Ståhle (psykoterapeut) var utomordenligt klandervärda, och att åtminstone åklagaren och förhörsledaren skulle ha åtalats för tjänstefel om deras brott inte hade hunnit preskriberas.
Så lät det. Men DN m.fl. hade inte förstått. Dessa personer hade inte gjort sig skyldiga till några försummelser av betydelse. Det var bara som Wolodarski och andra trodde. I stället var det rätt i det tidigare skedet, när Quick åtalades och dömdes. Och Wolodarski har fel när han tror att man ska tacka och bocka inför tokiga beslut som undanröjer de riktiga.
Nu har jag suttit häktad misstänkt för våldtäkt och kallat kvinnan som anmälde mig för lögnerska och bedragerska. Att det var just detta hon var spelar inte någon roll, tror Wolodarski. Varför? För att hon är kvinna och jag man?
Hon riggade sin telefon och spelade in vad vi sa utan att tala om det för mig. När hon hade tagit fram de ljudfiler som passade hennes syfte fabriksåterställde hon sin telefon. Detsamma gjorde hon i ett mål för 2 ½ år sedan, där den oskyldigt anklagade satt frihetsberövad i nio månader. Ett år tidigare anklagade hon och en kamrat (samma kamrat som vittnade i förundersökningen mot mig) en man som med hjälp av fotografier kunde visa att anklagelsen var falsk.
Den här gången fanns det kvar ett antal meddelanden i telefonen efter återställningen. Även bland dessa hade hon ”redigerat”. Men manipulationerna misslyckades. Hon hade inte tänkt på att meddelandena fanns även i motpartens telefon. Och så småningom visade det sig att hon hade raderat ett helt centralt meddelande. När det hittades i den f.d. sambons telefon, då föll hennes korthus definitivt och jag släpptes.
När jag berättade som det var inför de samlade medierna gjorde jag mig enligt Wolodarski skyldig till ”en otäck anklagelseakt mot den kvinnliga målsäganden”. Jag ”bidrog till att förstärka lidandet som målsäganden känt ända sedan julafton”.
Men är det så svårt för Peter Wolodarski att förstå att den som har blivit oskyldigt anklagad för våldtäkt gör vad han kan för att visa att han är oskyldig? Att det inte är fråga om något gränsfall utan om en helt och hållet påhittad anklagelse? Hur vet han att jag bidrog till att förstärka ett lidande som hon känt ända sedan julafton? Innehåller inte det ett påstående om att det var jag som orsakade henne lidande? För att hon var kvinna och jag man?
Får jag fråga dig Peter: Hur hade du själv gjort? Enligt vilken regel borde du ha avstått från att säga som det var även om du var mycket angelägen att inte anklagelsen mot dig skulle klibba fast mer än den redan gjort genom häktningen?
Wolodarski slåss, nu liksom i Quickärendet, för en sjuk och orättfärdig sak. Han saknar kunskap och känsla för juridiken. Att han har många okunniga och okänsliga vid sin sida gör inte saken bättre.