Göran Lambertz: Söndagsbetraktelse nr 491

1969, AFS, Återseende, Återträff, Hagerstown, Kamala Harris, Minnen, North Hagerstown High School, Reunion, Trump, USA

Det här är söndagsbetraktelse nr 491 och jag är i USA. Då kan det kanske passa bra att påminna om filmen 491 (som gick upp på biograferna för 60 år sedan, 1964) och den mycket speciella syn som man i särskilt USA hade på Sverige på den tiden. För vi var inte bara ”a socialist country” (S hade haft makten länge och nog var vi socialdemokratiska), utan också ”a country with free sex”. Det senare hängde i hög grad samman med vår filmproduktion, inte minst Vilgot Sjömans Nyfiken-filmer och just 491, som byggde på en frispråkig roman av Lars Görling.

I USA har jag deltagit i vår ”class reunion”, vi som tog examen på North Hagerstown High School 1969. 55 år sedan alltså. Hagerstown ligger i Maryland. Klassen har träffats vart femte år och jag har varit med fem gånger. Som vanligt var det förmöte i en bar på fredagskvällen och sedan en längre träff med mat på lördagen. Ungefär 100 personer deltog, varav ca ¾ ”class mates” och ¼ respektive.

Jag blev ombedd att säga något till gruppen om varför jag tar mig hela vägen till Hagerstown så ofta för dessa återträffar. Det hade jag inte riktigt tänkt på, men jag kom fram till att det handlar om framför allt tre saker:

1 Året som AFS-student i Hagerstown var härligt och betydde mycket för mig personligen. Inte minst för att jag hamnade på juristbanan på grund av resan. Efter att tidigare inte ha haft en aning om vad jag ville bli bestämde mig nämligen då för att bli diplomat. För att jag tyckte det var kul att få ”representera Sverige”. Och när jag då frågade dom som visste hur man skulle göra för att bli diplomat fick jag svaret att jag borde börja med att läsa juridik. Så blev det, och sedan trivdes jag så bra med juridiken att jag ganska snart slog bort planerna på att bli diplomat. (Och jag hade nog för övrigt inte passat särskilt bra för den sysslan.)

2 Sedan mitt år på High School älskar jag USA. Människor här är öppna, vänliga och välkomnande, ett gott stycke mer än vi är i Sverige. Så jag gillar verkligen att komma tillbaka hit.

3 Jag tycker om återträffar för att jag gillar att röra mig bland minnen och träffa gamla vänner. Och jag tycker sådana träffar är värdefulla för att de för människor samman och fördjupar tillvaron genom det perspektiv de ger.

Annars präglas förstås USA just nu i hög grad av den pågående presidentvalskampanjen. Om det hemma är självklart för de flesta att hålla på Kamala Harris är det som alla förstår annorlunda i USA. Just nu är det dött lopp mellan kandidaterna och man kan bara hålla tummarna – för hela världens skull – att Trump inte återkommer som president. För oss är det svårt att begripa hur halva USA kan hålla på honom. Men det är en helt annan sak än det som denna betraktelse skulle handla om:

Minnena och återseendet.

PS För fem år sedan gjorde jag några reflektioner bl.a. om vad som kännetecknar USA. Jag tycker nog att de håller ganska bra än i dag. Den som är intresserad kan hitta den betraktelsen här: http://goranlambertz.se/sondagsbetraktelse-nr-227/.