Hundsökningen vid Främby udde

av Göran Lambertz, den 14 maj 2015

Jag har uppmärksammats på ett fel i boken av Bo-Göran Bodin, Sveriges Radio. Felet spelar inte någon större roll från bevissynpunkt, men det är ändå allvarligt eftersom det gäller en central bevisomständighet. Jag beklagar felet och ska försöka beskriva, här och på annat sätt, betydelsen vid en bevisbedömning.

Förhoppningsvis kan den diskussionen föra det goda med sig att människor sätter sig in ordentligt i betydelsen av bevisningen med sökhundarna. Här på hemsidan ligger, som extramaterial till boken, en promemoria om detta. Som kan konstateras är denna bevisning utomordentligt stark. Tillsammans med erkännandena och berättelserna bör den ha varit tillräcklig som bevis för de båda mord som Quick dömdes för där hundbevisningen var aktuell.

Felet är detta: I boken står att Thomas Quick berättade att han hade hanterat ben efter Johan Asplund på en sten i sjön Runn. Vidare står, felaktigt, att denna berättelse kom före liksökhundens markering vid stenen. Det var hundens markering som kom först. Det framgår av protokoll från vallningar och hundsök. Seppo Penttinen säger att han mindes fel angående ordningen när han berättade om saken för mig. Före hundmarkeringen hade Quick dock berättat för polisen att  han på Främby udde hade hanterat delar efter två personer som han hade mördat (Johan Asplund och Benny Forsgren). Han hade också under en vallning pekat ut den begränsade strandremsa där stenen fanns som den plats där han sa sig ha hanterat kroppsdelar efter Johan Asplund.

Så från bevissynpunkt är situationen enligt min bedömning inte förändrad på något annat sätt än att det utpekade och hundmarkerade området är betydligt större än jag utgick från i boken. Därmed ökar också sannolikheten en del för att utpekandet var slumpmässigt.

Rättelser ska göras i boken på fyra ställen enligt vad som framgår nedan.

 

Nu står på s. 36:

En av rekonstruktionerna med Thomas Quick ägde rum vid Främby udde i utkanten av Falun. Det var i början av oktober 2000. Quick förde sällskapet dit för att visa vad som hade skett med delar av kroppen efter en mördad pojke. Han ledde promenaden ner till vattnet, sjön Runn, och uppträdde oroligt. På tillbakavägen svimmade han. Senare visade han på en skiss över strandområdet en stor flat sten ett par meter ut i vattnet. Där hade man passerat under promenaden och Quick hade visat en stark fysisk reaktion. Quick berättade att han en tid efter mordet hade suttit på stenen och krossat en benbit efter pojken med en hammare. I jorden vid vattenlinjen alldeles i närheten hade han petat in en annan liten benbit.

Någon vecka senare, den 14 oktober 2000, gjorde man en sökning med hunden Zampo vid Främby udde. Zampo var en kelpie, en typ av vallhund. Den var tränad att söka efter lämningar av döda människor. Sådana lämningar avger en distinkt lukt som en väl tränad hund utan problem kan urskilja. Hunden fick ett område på ungefär 300 x 300 meter att söka i, mestadels skog.

Efter att ha sökt en stund fick Zampo upp vittring. Det var pålandsvind och hunden markerade i riktning mot sjön. Den fick fortsätta mot vattnet och skallmarkerade ca 100 m från strandkanten. Hunden sprang sedan snabbt ner mot stranden, hoppade i vattnet och simmade energiskt skällande ungefär tio meter ut och invid den sten som Quick tidigare pekat ut. Strax efter markerade den också nära den plats där Quick sa sig ha gömt en benbit. Några fler markeringar gjorde inte Zampo inom det 9 hektar stora område där sökningen skedde. Sjön Runn är reglerad, och tidvis kan man ta sig torrskodd ut till den aktuella stenen.

 

Rättas till:

En av rekonstruktionerna med Thomas Quick ägde rum vid Främby udde i utkanten av Falun. Det var i slutet av september 2000. Quick förde sällskapet dit för att visa vad som hade skett med delar av kroppen efter en mördad pojke. Han ledde promenaden ner till vattnet, sjön Runn, och uppträdde oroligt. På tillbakavägen svimmade han. Senare visade han på en skiss över strandområdet en stor flat sten ett par meter ut i vattnet. Där hade man passerat under promenaden och Quick hade visat en stark fysisk reaktion. Quick berättade senare att han en tid efter mordet hade suttit på stenen och krossat en benbit efter pojken med en hammare. I jorden vid vattenlinjen alldeles i närheten hade han petat in en annan liten benbit.

Någon vecka efter rekonstruktionen, den 14 oktober 2000, gjorde man en sökning med hunden Zampo vid Främby udde. Zampo var en kelpie, en typ av vallhund. Den var tränad att söka efter lämningar av döda människor. Sådana lämningar avger en distinkt lukt som en väl tränad hund utan problem kan urskilja. Hunden fick ett område på ungefär 300 x 300 meter att söka i, mestadels skog.

Efter att ha sökt en stund fick Zampo upp vittring. Det var pålandsvind och hunden markerade i riktning mot sjön och det begränsade strandområde som Quick pekat ut. Den fick fortsätta mot vattnet och skallmarkerade ca 100 m från strandkanten. Hunden sprang sedan snabbt ner mot stranden, hoppade i vattnet och simmade energiskt skällande ungefär tio meter ut och invid den sten som Quick senare pekade ut. Strax efter markerade den också nära den plats där Quick sa sig ha gömt en benbit. Några fler markeringar gjorde inte Zampo inom det ca 9 hektar stora område där sökningen skedde. Sjön Runn är reglerad, och tidvis kan man ta sig torrskodd ut till den aktuella stenen.

 

Nu står på s. 124:

  1. Zampos markeringar vid Främby udde.  Vid en sten i vattnet i sjön Runn där Thomas Quick hade sagt att han suttit och krossat ben efter Johan Asplund markerade liksökhunden Zampo tydligt. Först pekade Quick ut platsen och några dagar senare togs hunden dit. Den gjorde en mycket tydlig markering, från både långt och kort håll, mot stenen några meter ut i vattnet. Eftersom sjön Runn är reglerad kunde man ibland gå torrskodd till stenen, medan den ibland – som vid denna vallning – låg en bit ute i vattnet.

 

Rättas till:

  1. Zampos markeringar vid Främby udde. Vid Främby udde utanför Falun pekade Thomas Quick ut ett begränsat strandområde vid sjön Runn som intressant. Han vallades i området sedan han berättat att han hanterat kroppsdelar efter Johan där. När liksökhunden Zampo togs till området två veckor senare markerade den mycket tydligt vid detta strandområde. Den simmade bl.a. under intensiv skallmarkering ut till en sten där Quick senare sa att han hade suttit och krossat ben efter pojken. Hunden fick upp vittring i ett tidigt skede långt från strandlinjen. Ett par dagar senare togs Thomas Quick på nytt till platsen. Han frågade då om hunden hade markerat i vattnet, och när svaret var ja grät han. Han berättade att han hade gömt en benbit under en markant tallrot i strandlinjen och att han hanterat rester av en ländkota vid stenen. Han berättade även att han täljt flisor av ben vid samma strand.

 

Nu står på s. 247:

Ett exempel, som jag har nämnt tidigare, är en sökning på Främby udde utanför Falun i oktober 2000. Där hade Quick sagt att han hade suttit på en sten en bit ut i sjön och knackat sönder ben efter Johan Asplund. När hunden kom till platsen markerade den mycket tydligt just i vattenområdet invid stenen. Hundföraren John Sjöbergs protokoll från tillfället lyder så här:

 

Rättas till:

Ett exempel, som jag har nämnt tidigare, är en sökning på Främby udde utanför Falun i oktober 2000. Där hade Quick sagt att han hade hanterat ben efter Johan Asplund vid en avgränsad strandlinje mot sjön Runn. När hunden kom till platsen markerade den mycket tydligt just vid strandlinjen och i vattenområdet i fråga. Hundföraren John Sjöbergs protokoll från tillfället lyder så här:

 

Nu står på s. 307:

Så gick det till exempelvis vid Främby udde i utkanten av Falun, där Quick sagt sig ha krossat ben efter Johan Asplund mot en sten. Några dagar efter att han pekat ut platsen togs hunden Zampo dit. Efter en stund gjorde den en mycket tydlig markering, från långt håll, i riktning mot den sten en liten bit ut i vattnet som Quick sagt att han hade suttit på. På ungefär motsvarande sätt gick det till i Åvikeområdet utanför Sundsvall, där Quick sa sig ha hanterat den döda kroppen efter Johan Asplund. På Vidåsberget [...]

 

Rättas till:

Så gick det till exempelvis vid Främby udde i utkanten av Falun, där Quick sagt sig ha hanterat kroppsdelar efter Johan Asplund. Några dagar efter att han pekat ut platsen togs hunden Zampo dit. Efter en stund gjorde den en mycket tydlig markering, från långt håll, i riktning mot den avgränsade strandlinje som Quick hade pekat ut. Hunden sökte sig sedan med stor intensitet mot det område som Quick hade angett. På ungefär motsvarande sätt gick det till i Åvikeområdet utanför Sundsvall, där Quick sa sig ha hanterat den döda kroppen efter Johan Asplund. Quick pekade ut ett område på ett par kvadratmeter där han sa sig ha dödat Johan Asplund, styckat hans kropp på en presenning och hällt ut kroppsvätskor på marken. Senare kom hunden till platsen och fick ett sökområde på 50 x 150 meter. Den markerade tydligt just på den plats som Quick hade pekat ut och ingen annanstans. På Vidåsberget [...]

Detta är en rättelse till boken Quickologi. Se samtliga rättelser.
Göran Lambertz: Hundsökningen vid Främby udde