I går var det ett år sedan min älskade Susanne somnade in. Hon var den finaste livskamrat man kan ha, och varje dag är jag ledsen över att hon inte fick leva längre. Jag är ...
I veckan var det min älskade Susannes födelsedag, och även ett halvår sedan hon somnade in för gott. En vecka med extra många tankar. Om hur det blir när livskamraten är borta. Om hur det ...
Det här blir min första jul utan Susanne. Och även om våra barn och många andra finns där, känns det tungt. En stor del av det härliga med julförberedelserna är borta. Allt det som Susanne ...
Europa har 50 länder. Susanne och jag besökte 49, men det femtionde hann vi inte med: Vitryssland. Jag bestämde mig för att göra resan ensam, och göra den på precis det sätt som Susanne och jag ...
I onsdags begravdes Susanne, min käraste hustru, våra barns älskade mamma. Det blev en innerlig och fin ceremoni i Helga Trefaldighets kyrka. Vid minnesstunden hyllades Susanne i många vackra små tal, och med ord som ...
Susanne och jag ägnade en del av hennes sista månader åt att tänka tillbaka på vårt liv tillsammans. Vi pratade i timmar, tittade i fotoalbum och gick igenom lådor och hyllor på jakt efter minnen. ...
Den 26 juli förra året talade Susanne på telefon med en läkare på vårdcentralen. Han sa att röntgenbilderna visade en förändring på bukspottkörteln. Man behövde ta fler prover. Efter samtalet tittade hon olyckligt på mig och ...
Min älskade hustru Susanne är död. Hon somnade in natten till i fredags, 66 år gammal. Susanne levde sin barndom i Danmark (Vejle och Århus), sin ungdom i Västerås och återstoden av sitt liv i Uppsala. ...
Påskdagens söndagsbetraktelse kommer från San Marino, där Susanne och jag igår firade (tillsammans med Karin, Hanna och Petter T) att det är 45 år sedan vi träffades. Det var den 15 april 1972 på Kantorsgatan, ...